Du är den enda jag vill ha och min mening med livet, min morgon att vakna till och natt att sova till, så varför vänder du bort blicken och ler om du inte menar vad du gör älskling?
Du behöver aldrig ljuga för mig, jag kan se vad du vill ha sagt. Och jag förstår dig.
Men mest av allt så älskar jag dig, och det är därför det smärtar att se dig ens bara prata med en så falsk person som henne, för att i nästa stund pilla på mitt ben, det känns inte som att det lilla vi byggt upp är stadigt nog för att inte falla. Du vet att om du vill ha mig får du ta mig, jag är din nu då och för alltid och jag vill inte kan inte SKA inte lämna dig oavsett vad du gör. Men snälla älskling ta det seriöst nu förstör ingenting och kom igen visa att du älskar mig som du gör ibland för du anar inte hur jobbigt det är att vara så jävla kär att man glömmer bort att äta och sova och sen ändå inte vara tillsammans och ha ensamrätt, men jag kan meddela att det sliter på psyket älskling.
